söndag 29 april 2012

Resten får du ta reda på själv

Av Lauren Oliver
Titel: Resten får du ta reda på själv
Orginal titel: Before I Fall
Sidor: 475
Utgiven: 2010
Förlag: Bonnier Carlsen
Första meningen: Det sägs att hela livet flimrar förbi framför ögonen precis innan man dör, men så var det inte för mig.

Samantha Kingston har allt. En snygg pojkvän, som dessutom är superpopulär, tre populära och underbara bästisar, och hon är snygg, poppis, vet vad som är inne och vad som inte är inne, och hon kan i princip göra vad hon vill, för vad hon än gör så kommer hon undan med det. Eller, såklart inte allt. Det finns förstås osynliga gränser man inte får korsa om man räknas till de "populära". Man får inte göra något pinsamt, som kissa i sängen, och man kan inte klä sig helt "ute" som töntarna gör, och man får absolut inte umgås med Juliet Sykes.
Ingen vet egentligen hur allting började, varför alla hatar Juliet Sykes. Det började ungefär när Sams bästis Lindsey upptäckte att Juliet kissat på sig på ett scoutläger för länge sen och började kalla henne "gul och ful", och så var allt igång. Men ändå ser Sam inte sig själv som elak. Nejdå, det var säkert bara en liten rolig lek när de tog ett foto av henne när hon duschade och satte ut det i hela skolan. Eller när de stal hennes kläder under gympan så hon var tvungen att gå omkring i äckliga gympakläder hela dagen, och alla började reta henne för det. Ja, Haha...
Iallfall, Sams liv är perfekt, och fredagen den 12 februari skulle bara vara en dag i mängden i Sams perfekta liv, men så blev det inte.
Dagen börjar perfekt, det är amordagen och traditionen är att alla skickar rosor till varandra, som deles ut av så kallade amoriner. Och Sam och hennes kompisar kommer antagligen få massor av rosor. Om man inte får mer än tio rosor så räknas man ha lägre rang än de "populära". Men Sam är också lite nervös, för det är idag hon bestämt att bli av med oskulden med hennes pojkvän Rob.
Dagen är alltså perfekt: Hon och Lindsey skolkar en lektion och käkar glass, hon får många snygga rosor, de är elaka mot Juliet "Psyko" Sykes. Dessutom är det ju fest hemma hos Kent ikväll, så livet leker. Festen börjar som de flesta fester - alla dricker sig fulla och minglar omkring. Men så händer något, Juliet Sykes kommer in. Och hon är vacker. Allt blir knäpptyst, och man hör hur alla drar efter andan när hon går rakt fram till Sam, Lindsey, Ally och Elody och kallar dem för bitchar, rätt och slätt. Jag tror ni kan gissa hur det slutade, alla kastade sina drickor över henne och skrek "Psyko" och hon blir brtjagad från festen och syns inte till. Sen fortsätter festen som vanligt. Men när Sam och hennes kompisar åker hem från  festen i Lindseys bil så ser de plötsligt något vitt komma farande mot rutan, och bilen girar av vägen, och...
Det var då Sam dog. Bara 17 år gammal. Men så får hon en ny chans. Hon ska leva den dagen hon dog sju gånger, för att lista ut mysterierna kring hennes död, och kanske ställa vissa saker till rätta. Och när hon lever om den där dagen om och om igen, så upptäcker hon allt fantastiskt som hon håller på att förlora.

Samantha är en första klassens bitch. Men hon är ju inte helt "ond", hon har ju sina bra sidor, men allt elakt hon gör är så hemskt att hon framstås som en otrevlig typ. Usch, jag skulle inte vilja ha en sån person i min skola. Och ändå är hon inte lika hemsk som Alex i Beastly - ett odjur, men de har lite samma karaktärsdrag. De påminner om varandra. När det är någon otrevlig typ i en bok, eller film, och den personen ska bli en bättre människa i slutet, då brukar personen ofta doppas i vatten, på ett eller annat sätt. Tydligen funkar det lika bra med att dö också. I början gillar jag henne inte alls, hon är elak och självisk, och så skäms hon för att hon var bland de "opopulära" i flera år, tills hon blev kompis med Lindsey. Då tror man ju att hon borde känna lite medlidande med tillexempel Juliet, men icke. Lindsey är ioförsig en ännu större bitch än Sam. Arghh, vad jag hatade Sam i början! Men efter varje gång hon upplevde den dagen blev hon en smula trevligare. Alltså, hon är en bitch, men jag vet inte om jag tycker hon förtjänar att dö på grund av det.

Jag gillar verkligen historien. Varje gång jag läser en bok med en verkligt unik historia som ingen skrivit om förut är det enda jag kan tänka: Varför har inte jag kommit på det?
Jag gillar verkligen som sagt historien, kanske det var lite mycket med sju omgånger, det hade nog räckt med typ fem, men det känns ändå som om det var bäst som det blev. Boken är en perfekt bild av verkligheten, om man bortser från att hon lever om den där dagen om och om igen. Jag menar, det finns ju säkert massor med människor som är som Sam och company, och det finns säkert flera personer som är som Juliet, vilket är väldigt sorgligt.
Men ändå är ju den här boken väldigt hemsk, när man tänker på det. I slutet så blev jag (nästan) lite tårögd. Även om Sam är en bitch, så förtjänar hon ändå inte att dö, inga barn (för det är hon väl? Ett stort barn då!) förtjänar att dö. Och ingen förtjänar ju att bli behandlad så som Juliet bli behandlad. Därför fick jag lite Tretton skäl varför-känsla, fast lite tvärtom på något sätt, någon som fattar vad jag pladdrar om? Bra, då fortsätter vi.
Själva deras skolsystem liknar verkligen Beastly - ett odjur, med alla de här oskrivna reglerna och varför vissa är poppis och vissa inte, osv.
Jag tackar verkligen Liv för att hon tipsade den här boken, och den var verkligen superbra. Hamnar på topplistan! Tipsar till alla!
Kram!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar